Diagnosis, no music in the background

Jag fick min cancerdiagnos på en tisdag, den 29 januari. En helt vanlig tisdag egentligen, jag hade gjort en biopsi cirka 3 veckor innan och väntade på svar. Eftersom svaret dröjde så tänkte jag att det borde vara ett positivt tecken, det är ingen brådska. Hoppades varje dag när posten kom att det skulle ligga ett brev i lådan från Landstinget med provsvaret, för är det allvarligt då ringer dom. Ett brev = mindre allvarligt.

Jag satt hos frisörskan o skulle göra mig vacker, telefonen ringde långt bort i jackfickan: ”jag tar det sen…är nog inget viktigt”. Trots det var det någonting i bakhuvuden som sa att jag borde ha tagit samtalet. En kort stund senare dyker Skägget upp med andan i halsen, tydligen hade dom ringt till honom och bett mig ringa tillbaka så snart som möjligt. Så jag får vackert resa mig ur stolen och ringa upp vårdcentralen…. här börjar jag förstå…FAN!

I samtalet med en mycket trevlig sjuksköterska vid namn Magnus (skumt att jag kommer ihåg namnet) så fick jag en tid till läkaren 2 timmar senare samma dag. Åkte hem från frisören och levde i ett vakuum i 2 timmar innan det var dags att gå till vårdcentralen.

Skägget och jag vandrade bort till vårdcentralen hand i hand, skrattandes åt några dåliga cancer-skämt, svart humor om något overkligt. I väntrummet kommer jag ihåg när Skägget sa: ”oavsett vad älskling, så kommer vi fixa det tillsammans… du och jag hjärtat”. Han har ju den kvaliteten Skägget, att bli lugn och sansad i såna där situationer.

Väl inne hos läkaren så blev det inte alls som man förväntat sig. När han sa att det var cancer så tror man att man ska reagera på det där sättet dom gör i filmer: stora vackra tårar trillar nerför kinderna och episk moll-tonad musik ska spela i bakgrunden.

Sanningen var väl att det egentligen var ganska kliniskt, och jag grät ingenting och stirrade mest ut genom fönstret på deras trista utemöbler som stod på baksidan av vårdcentralen. Tänkte för mig själv ”det där kan ju inte vara så skoj ställe att sitta o slappa på när folk sitter på andra sidan fönstret o får cancerdiagnoser till höger och vänster”.

https://www.flickr.com/photos/kanjagkandu/14794819839

Promenaden därifrån så var jag i total chock, jag skrattade och grät om vartannat. Skrattade och sa nåt i stil med: ”ja, det var väl faan att det skulle vara cancer…”. Grät och snorade fram nåt i stil med: ”vad faan skulle jag få cancer för…”

Efter cirka 10 minuter, och jag skämtar inte, max 10 !!! minuter så vände det och jag sa högt för mig själv:

det här fixar du, nu jäklar ska vi ta reda på hur jag ska göra…”.

Det kom inifrån, som en brännande känsla i mellangärdet. Jag vet vad jag tror på, jag har kunskapen att kunna genomföra det och jag VET att min kropp kan läka det här och jag kände mig plötsligt så stark så… jag satte jag mig vid telefonen och ringde till den av de jag litar mest på gällande hälsa och bad om råd, vart ska jag vända mig och vart jag ska börja… och så tog jag första steget på min väg mot att bli frisk.

Det är så jag ofta reagerar, jag nördar in, tar reda på, undersöker, känner efter och lyssnar innan jag talar.

Steg nummer två var att bestämma behandling, det tar vi i ett annat inlägg…

What a difference a smile makes

När man kommer i spåren, flåsandes och möter en annan människa så händer det något. Man gör ett val, antingen kan du välja kan stirra rakt fram eller i marken och ignorera människan som kommer emot dig. Springa på som om ingenting hade hänt och du kan fortsätta med 100 % fokus på dig själv.

Alternativ nummer två är att göra ett annat val, jag lovar att det kommer ge dig något som du inte förväntat dig. Du kan titta personen i ögonen och le kanske till och med säga ”hej”, lägg märke till då att det händer något.

Du möter människan, du ser och bekräftar att du möter den där i spåret. Flåsandes, med sina egna anledningar till att ge sig ut i spåret och springa ett varv. Har du tänkt på det? Varför den du möter är just där och möter dig i spåret?

Bara ett leende

Vilken skillnad ett leende kan göra.

A letter from the other side

”Hej,

Jag är Malins cancer. En del kallar mig för Hodgkins, en del kallar mig för Lymfom. Om man vill vara riktigt formell så kan man kalla mig för Hodgkins Lymfom. Det är i alla fall vad skolmedicinen kallar mig, Malin kallar mig för obalans.

Jag är inflammatorisk, jag bryter ner Malins vita blodkroppar och äter upp friska celler i min omgivning. Socker och kolhydrater är det jag älskar allra mest när jag är hungrig, det samlar jag på mig som sockervadd runt mig och bygger bo i så att Malins friska vita blodkroppar inte kan komma åt mig.

Jag ger Malin oro, ångestattacker och nojor ibland. Det gör mig ännu gladare för om Malin stressar och är låg, för då försuras hennes kropp vilket ger mig mer grogrund och möjlighet att trivas i hennes kropp.

Jag finns i Malins blod, jag sitter i hennes lymfsystem, men framförallt finns jag i hennes tankar. Jag är precis lika närvarande där som hennes identitet. Hon tänker på mig flera gånger i timmen. När Malins man ibland tror att hon är lugn och glad så tänker hon på mig, och ger mig energi.

Ge mig mer energi Malin, ät socker, trilla ihop i en hög och ta på dig offerkoftan för då kommer jag att trivas som bäst”

 

__________________________________________________

 

”F-U Canser (du är inte värd att ens stavas rätt),

Jag är Malin. En del kallas mig för Mallemutt eller Malle, en del kallar mig rent och skärt för Malin. Jag tror på min magkänsla och är övertygad om att min kropp är stark nog att läka ut dig med hjälp av nutrition och behandlingar som inte är cellgifter eller strålning. Jag tror att du är en obalans i min kropp, skapad av mig och kan därför läkas av mig.

Mina vita blodkroppar kommer att kicka din rumpa, dom äter tumörer som dig till frukost och spottar ut dem till lunch.

Jag äter inte socker längre för att jag vägrar ge dig näring, jag vägrar ge dig växtnäring i MIN kropp.

Ja, jag får nojor, jag oroar mig och jag gråter ibland. Men jag ger dig inte den energin, jag släpper ut den och omvandlar den till något positivt som ger mig kraft istället. Jag lägger min energi på att meditera och visualisera hur du inte längre finns i min kropp, jag jobbar varje dag på att hålla mig lugn och balanserad. Jag ger dig inte makten att vara något annat än en obalans i mitt system påväg att bli balanserad.

Jag har kontroll över mina tankar.

Jag väljer vad jag vill tänka när jag tänker på dig och oftast lyder de tankarna: Jag är klar med dig, du är inte längre välkommen i min kropp.

Så lägg ner ditt tjat om socker, sluta få mig att tvivla… jag säger STOPP.

Jag tror på mig och min kropp.”

 

Naket

 

Rainy runday

image

Äntligen! Nu var det dags igen för att springa lite. Mulet och lite svalare gav ju ett perfekt upplägg för en lite längre runda.

Sprang ca 4 km, regnet öste ner hela vägen och det var underbart! En del av upplevelsen kan man säga. Svalkande, fräsch luft in i lungorna och ut med skrutt ur kroppen.

Bästa starten på dagen!

12 dagar kvar till Color me Rad i Göteborg, längtar redan.

A typical day in my cancer fighting part 1

06:00 Gomårrån! Vaknar, tackar allt jag tror på att jag vaknar och mår bra, känner mig frisk och är fri att göra mina egna val. Kliver upp och ger mig ut i köket för att ta min första Basgrogg bestående av: Björkaska, Basbalans, Cellsyre och Enzymeja. Efter jag sörplat i mig den så lägger jag mig på min stora magnetdyna. Magnetpulserna från mattan ”laddar upp” cellerna och cellmembranen så att mitt immunförsvar blir mer effektivt och rensar ut slagg och döda cancerceller snabbare. Jag älskar min magnetdyna, jag upplever mig piggare och får mycket bättre sömn.

Magnetdynan

Det tar 24 minuter/gång att ligga på dynan, så samtidigt kör jag en kort meditation som jag gör ihop med EFT. EFT är ”knackningar” som man gör på akupressurpunkter på kroppen, jag gör det på händerna, mycket effektivt vid ångest, oro och framförallt PTSD (posttraumatiskt stress syndrom). En kär vän tipsade mig om den här tekniken, så jag har precis börjat och använder det för att lugna mina oroliga tankar och än så länge gillar jag det skarpt (Tack Micke <3)

 

07:00 Morgonsmoothie.

Har 2 olika som jag alternerar mellan nu på sommaren:

Alternativ 1: Kokosmjölk, Vetegräs, Gurkmeja, C vitaminpulver, Nyponpulver, Vatten, frusna ekologiska Jordgubbar, Kanel, Chiafrön

Alternativ 2: Mandelmjölk, Power Meal, C vitamin, Gurkmeja, frusna ekologiska Hallon, Kanel, Psylliumfröskal

Smoothie

Ibland blandar jag i båda alternativen i en jättesmoothie och ibland gör jag en på bara vatten och massa grönsaker, beror helt på humöret och vad kroppen hintar om att den behöver, jag lyssnar mycket på kroppen och det får guida mig mycket gällande matintag.

Ihop med smoothien så tar jag första omgången piller: Chlorella, Graviola, Cellenzym, Multivitamin, Selen, Multimineral och Mega B komplex.  Alla dessa saker hjälper kroppen på något sätt mot cancern eller för att underlätta mitt immunförsvar. Graviola bland annat är en helt grym växt som det finns många studier på gällande dess effektivitet mot cancerceller, den sänker även blodtrycket, helt naturligt!

 

07:30 På väg till jobbet

Oftast sätter jag på mina lurar och lyssna på min Spotifylista ”The Feeling”. Där har jag samlat låtar vars text betyder mer för mig, eller en låt som får mig att känna mig oövervinnerlig, eller en låt som får mig att känna mig helt fri… ja ni förstår.

…fortsättning följer

Pasta, pasta, everywhere!

Efter de 3 första dagarna på jobbet (ja vi har lediga fredagar under sommaren, win!) så är mitt huvud väldigt trött och det enda jag längtar efter är Skägget och soffan. Men först mat och jag bara måste tipsa om den Ekologiska Bönpastan från A la Eco.

Köpte den första gången när jag var uppe i Stockholm sist och flanerade runt på Gryningen (en hälsokostaffär). Blev superglad eftersom den är både proteinrik, glutenfri, vegetarisk och lågt innehåll av kolhydrater. Att innehållsförteckningen ser ut som den gör gör mig riktigt glad.

Innehåll: Påse 4 portioner / 200g
Ingredienser: Mjöl av svarta bönor* (*ekologisk ingrediens)

Näringsvärde per 100g:

Energi 322,5 Kcal

Protein 45,1 g

Fett 3,6 g

Kolhydrater 16,2 g

Kostfiber 21,1 g

Natrium 7 mg

Bönpasta

Bönpastan ska koka upp i lättsaltat vatten i ca 8 minuter och sen är den klar. Jag matchade den med en tomat- och oreganosås med massa grönsaker som tomat, aubergine och svamp. Konsistensen är som ”vanlig” pasta, lite tuggigare, lite snyggare.

Bönpasta

Om man vill tillverka egen pasta har jag ett annat recept som är lätt men kräver lite mer jobb men funkar bra både varm och kall i sallad.

Lchf pasta

  • 4 ägg
  • 125 g philadelphiaost
  • 1/2 dl psylliumfröskal eller fiberhusk

Vispa äggen poröst, tillsätt färskost och fiberhusk och vispa ihop.
Bred ut smeten så tunt det bara går på en bakplåtspappersklädd plåt. Lägg ett bakpapper över och börja kavla ut till papperskanterna. Låt papprena vara kvar under gräddningen.
In i ugnen på 150 grader i ca 10 minuter.

Låt svalna och ta sedan bort översta pappret. Jag brukar rulla ihop den och skära tunna skivor eller använda en pizzaslicer.
Du kan även frysa eller förvara den i kylskåp i några dagar och sedan bara värma.

Back to work

Sitter på jobbet, underlig känsla att vara tillbaka. Håller väl fortfarande på att bo in mig antar jag. Tredje dagen idag och jag känner mig fortfarande som ett UFO på utflykt till ett kontorslandskap. Kanske jag är ett UFO (hänvisar till detta inlägget) och borde göra något helt annat… men just nu vet jag inte vad jag borde göra istället. Så här sitter jag, och gör … ja vad gör jag egentligen?!

Jag på jobbet

Med tanke på att dagen började skapligt underligt med ett inställt tåg och en stulen cykel så är jag imponerad av att jag inte är arg och bitter, mest lugn o go.

Mycket har hänt sista halvåret.