Inspiration in the little things

Den här helgen har gått i inspirationens tecken.

I fredags började jag helgen med ett besök hos mina favvo-frissor Hon & Han för att göra något nytt. Det känns som om så mycket har hänt inuti sista halvåret att jag ville förändra utsidan på något sätt. Hos Amanda och gänget så vet jag att de förstår vad jag menar och jag fick en pratstund med vackra människor om det som verkligen är viktigt i livet och jag fick chansen att dela med mig av lite av det jag har lärt mig.

På lördagen var det dags att springa Broloppet för andra året i rad. Förra året kan du läsa om här. Ihop med ett gäng andra kollegor från Holistic tog vi oss runt på det sättet som passade oss bäst oavsett om det var löpning eller att gå. Jag stannade upp och jag tittade mig runt och funderade lite på vilka människor jag hade omkring mig precis innan vi gick till starten:

  • En f.d. sjukpensionär som för 10 år sedan knappt tog sig ur soffan som idag skulle springa en mil
  • En f.d. mjökmissbrukande mullig stillasittande man som styrt om sitt liv helt och idag springer 2 mil ”för att han kände för det” och som slog personbästa på milen på 52 min *wow*
  • En ensamstående mamma som hittar tiden att ta hand om sig själv och göra det hon älskar genom att springa
  • En tjej på väg mot toppformen med hjälp av PT och dedikation till träning och kostscheman
  • En kvinna som avskyr träning men ändå ville ge Broloppet en chans ihop med härliga arbetskamrater

Jag kan fortsätta men ni förstår…

Broloppet 2014

Söndag och min bror kom på middag. Min numera minst 25 kilo lättare bror som jag är så sjukt stolt över. Han la om kosten, inget konstigt, mer grönsaker, bort med pastan och så där. Lugnt och stadigt så tappar han byxor och tycker att T-shirtarna har blivit tält. Knappt han vill ta emot beröm när man tycker att han är fantastisk men det är så enormt, ett så livsavgörande beslut att ändra på rutiner och vanor som man haft i nästan 33 år. Det är styrka och beslutsamhet och framförallt mod.

Summa summarum på de här tre dagarna blir att jag har laddat på inspiration och funnit den nytändning som jag letat efter de senaste 2 veckorna. Egentligen behövde jag bara öppna ögonen och titta runt omkring mig på de människor jag har i min närhet. Hur fantastiska saker som sker i ”tysthet”. Små beslut som egentligen är enorma och som betyder så mycket, inspirerar så mycket så att man blir mållös.

Nästa gång du söker inspiration, leta i de människor du har omkring dig och se det stora i det lilla. För alla har en ”story to tell”, hur stor eller liten den än är så är den värd din uppmärksamhet om än bara för en minut. Ibland kan motivationen komma från ett helt oväntat håll och ibland finns den mitt framför ögonen på dig.

Ta vara på den, vart den än finns, vem det än är som ger dig den där glimten tillbaka. Det där ”jäklar anammat” som man behöver som driv.

Tack alla jag möter, ni är min spegel.

Me vs. ME

Precis som med viktnedgången så behöver jag ibland en liten påminnelse. Om allt som har hänt och vart jag är just idag.

Me vs me

Du kanske inte ser så mycket skillnad på bilderna men det gör jag…

Det är skillnad på knölarna på sidan av min hals, på glimten i mina ögon. Det är skillnad, jag har gjort val som är rätt för mig. Jag har förändrat mig mer än vad du tror och vet, jag är stark nu… på riktigt, för jag vet vem jag är. Jag litar på mig själv och min kropp och det kan bara gå framåt från och med nu.

Trillade över bilden till vänster av en slump när jag satt och kollade igenom bilder på telefonen och utbrast i ren chock: ”oj! vad mycket som har hänt”. Skickade bilderna till Skägget direkt med utrop i liknande stil och han svarar klokt med:

”Du har gjort det du trodde på, du har vidhållt det du påbörjat, du har kämpat för ditt liv, du har kampat mot läkarna, du har stöd och kärlek från mig, du är BÄST, du är på vägen mot att lyckas, du mår bra…”

Det där Skägget ibland alltså.

Not going to

Jag tänker inte skriva om politik, jag tänker inte skriva om valet. Det jag däremot gärna vill påminna människor om är att så länge man älskar så är det svårt att hata och om vi lägger energi på att älska människorna, inte (nödvändigtvis) handlingarna de utför, så kan vi uträtta underverk tillsammans.

En mycket klok och fin vän sa till mig igår när vi gled in på valet: ”jag fördömer eller hatar ingen som röstar på SD eller vad som… bara dom gör det med ett öppet hjärta och för att dom verkligen gjort ett aktivt val”.
Att se en människa utan att döma eller fördöma utifrån din egen erfarenhet/bagage är något man får lära sig och jobba på.

Öppet hjärta

Jag tror det är lätt att säga i ren frustration att de som röstat på ett visst sätt är ”okunniga” och ”bara följer strömmen”. Min starka känsla är dock att det är många i vårt avlånga land som är rädda. Rädda för att man inte än förstår eller lärt sig. Inte okunskap, snarare omognad. Det är även många som bär på en alltför tung ryggsäck som de inte vill ta itu med och då är det lättare att peka finger mot andra och tycka att ”dom andra” gjort fel eller att ”dom” är problemet.

Jag tror verkligen att vi människor är skapade för att älska och göra saker från hjärtat. Så snälla, älska din medmänniska! Oavsett vart de är i sin mognad, ge av det som du har att ge för att de ska komma ett steg längre i sin mognad.

I kärlek, i Sverige… idag ♡

image

IcebugXperience summary

Det här är något som jag rekommenderar varmt till alla. Jag hade en fantastisk upplevelse som jag aldrig kommer glömma, det blev en walkabout på många sätt och vis, precis som jag hade tänkt mig. Jag kunde ta en promenad längs med stranden på kvällarna och andas in havet efter en heldag ute i skogen och bara njuta av att vara.

Mötte några fantastiska människor bland annat den här sköna bönan: Maria, Petra (som dessutom VANN damklassen i löpning) och Lilian och … ja en hel hög faktiskt. Det är otroligt utmanande men lika roligt att åka på egen hand och våga ta kontakt med helt främmande människor, det blir häftiga möten som ger massor av inspiration.

Nästa år är planen att springa, mina trailskor ska utnyttjas till max i höst och vinter och det här loppet var precis den inspirationen jag behövde för att släppa asfalten och ge mig ut i skog och mark igen. Nu ska jag leka med löpningen igen och jag längtar efter det.

 

Icebug photoshoot

  • Jag gick 72 kilometer på 3 dagar
  • Tredje och sista dagen blev det totalt 28 kilometer, det längsta jag har gått på en dag
  • Enligt gps:en har jag gått i 13 timmar, 34 minuter och 26 sekunder på 3 dagar
  • Enligt Runkeepern så gjorde jag av med 3750 kcal på 3 dagar

 

Day 3 IcebugXperience

Tack Ung Cancer för möjligheten!

Tack Icebug för att en otrolig upplevelse och ett väl organiserat lopp!

Tack kroppen, du är fantastisk <3

You and me together

Tack älskade kropp för att du burit fram mig idag. Springandes, gåendes och klättrandes så tog vi oss fram genom 22 km du o jag. Med blöta fötter, kliande myggbett, rispade armar och ben så tog vi oss fram. Genom skogen, snåren och sumpmarken. Över klipphällarna och över skogsrötter trampade och sprang vi fram ända fram till Smögen, tillsammans fick vi uppleva det.

image

Du o jag kroppen, vi fixar det här. Imorgon är det sista dagen, en baggis. 26 kilometer njutning… vi får ju till och med vila på färjan efter 17 km för att sedan starta om och ta sista 9 km tillsammans med alla andra härliga människor. Tillsammans, kroppen, så klarar vi allt.

image

image

IcebugXperience är än så länge allt och lite till mot vad jag hoppades på, en magiskt upplevelse för kroppen och själen.

First day done

22 kilometer senare… Fick sällis hela vägen idag av en liten duracellkanin vid namn Jillian, hur go’ som helst. Vi är lika stora (läs:småväxta) så benen trummade på i ungefär samma takt, superbra!

image

Seg i höfterna men annars känner jag mig förvånansvärt pigg i kroppen. Får se hur det känns när jag vaknar imorgon. Tanken är att springa lite i etapper imorgon,  beroende på formen såklart.

image

image

Helt fantastisk dag med strålande sol och värme och den här naturen!? Allt ifrån coola bergsformationer till havsstränder som slår mig med häpnad. Ut på kusten o in i djupaste skogar o sen ut på landsväg, vi har verkligen upplevt alla underlag idag.

image

Efter en god middag med många nya vänner och en grundlig stretching så var det till sist här jag avslutade min kväll, på en klippa med utsikt över havet i tystnad, ensam. Njuter (dock inte av de 22!! myggbett jag hann få under tiden jag satt där. Nej, myggen är inte döda än).

image

Imorgon 10.00 startar jag igen, etapp 2. Nummer 38 har jag om ni vill kika på gps-pluppen. Nu blir det sömn… åh härliga sömn!

Creating!

Är här i Ramsvik för att imorgon börjar en riktig upplevelse, nämligen IcebugXperience. Ett tre-dagars lopp längs med den bohuslänska kusten, på stig o över klippor. Tack snälla Ung Cancer för möjligheten.

När jag var på behandling i Tyskland i maj så satt jag och grät hos min psykoonkolog o tyckte synd om mig själv:

”asså *snörvel* jag kan ju inte göra nåt av allt jag nu vill göra *snyt* för att jag ä sjuk… när jag *snörvel* äntligen vet VAD jag vill göra så kan jag inte göra dääää… *bööööl*”

Då sa min psykoonkolog något som fick tillbaka min på banan igen. Något som jag ploppade upp i huvudet på mig när chansen att genomföra det här loppet landade i mitt knä:

”Skapa dina egna upplevelser och gå din egen väg. Man behöver inte gå Santiago de compostello eller åka till ett ashram i Indien för att finna vad man söker. Du måste skapa din egen väg som är bara din…”

Sen avslutade han med den där meningen som han alltid påminner mig om:

”Du är drottningen i ditt liv!”

image

Det är ju sant, man väljer varje dag vem man vill vara, hur man vill agera, vad man säger och till stor del vad jag tänker.
Det här loppet ska bli min walkabout (aboriginernas mogenhetsrit, en vandring genom öknen) fast målet är inte att bli vuxen, det är jag redan.
Målet är att fila på och skapa mitt liv, vad vill jag göra? Vad är mina mål? Att våga titta framåt och måla upp den där nya framtiden, en cancerfri framtid där jag gör det jag önskar i hjärtat varje dag.

Och njuta, av varje steg och se med öppna ögon på allt. Njuta av att vara vid liv, att känna mig frisk och nära naturen.