Fick en fråga i min kostutmaningsgrupp (TTS30) idag som fick mig att fundera.
När man får frågor och (ibland dumma) påståenden kastade i ansiktet för att man tackar nej till bullen på fikarasten, vad ska man egentligen säga?
Exempel: Jag tackar alltid nej till tårtan som cirkulerar på jobbet- aldrig varit förtjust i fikabröd i och för sig men den där tårtan ser ju fasligt god ut.
Kollegorna: Men unna dig att ta en bit tårta, det är ju ändå fredag!
Konsekvens om jag skulle ta tårtbiten: I stort sett 3 dagars bergodalbana för humör, sjukt sug efter mer kolhydrater och en mage som skriker på mig för att jag åt den där E-ämnesspäckade biten.
För mig är det inte värt det och jag säger som det är till mina kollegor och vänner, jag har tur för dom förstår och gör ingen stor sak av det.
Det finns ju däremot en annan sida av saken. När kollegorna, vännerna, släkten, eller någon helt okänd person börjar slänga ur sig ”vetenskapliga sanningar” om det du äter.
Man ska inte äta mer än ett ägg om dagen! (eller min favorit) Hjärnan behöver socker!
Efter flera år av att ha ätit en ”annorlunda” kost (kalla det lågkolhydratskost, paleo eller vad ni vill) så är det många gånger som jag velat bita huvvet av en del människor som inte förstår och kastar ur sig random påståenden som de ”har hört” någonstans eller ”det vet ju alla”.
Idag är jag väldigt säker på mina fakta (p.g.a flera års bokläsande, kostrådgivarutbildning och ett evigt läsande av artiklar och dylikt), varför jag äter som jag gör och rekommenderar den kosten som jag gör.
Oftast tar jag inte strid med folk för oftast… och nu kommer en världsomvälvande sanning: omgivningen reagerar starkt på dina goda val av mat och livsstil för att dom själva mår dåligt över sina egna val och kanske inte mår så himla bra själva.
Min favoritcomeback är alltid- varför? Kan du förklara för mig varför (exempelvis) man inte ska äta mer än ett ägg om dagen, för jag vill verkligen veta? Om personen i fråga verkligen har fakta att lägga fram, då kanske det är värt att kolla upp.Oftast dyker det upp något i stil med ”Amen asså, det vet ju alla… det har man ju hört, kolesterol o sånt där”.
I 99% av fallen så har dom inga svar.
Tyvärr är det så att det finns inga enkla svar, som man kanske önskar att det fanns, när det gäller kost. Oftast måste man läsa på en hel del själv, det är mitt bästa råd.
Det man kan göra är att hitta ställen att hänvisa till som till exempel hit till bloggen. Be dom ställa frågan till någon som kan, till mig här på bloggen som kan förklara.
Tyvärr är skolmedicinens kunskap om kost och dess påverkan i kroppen alldeles för liten idag att informationen som går ut i skolor och från läkarvården är skrattretande. Visste ni att typ 2 diabetiker fortfarande är rekommenderade att äta enligt tallriksmodellen? Trots att flertalet studier och hundratals personliga vittnesmål säger att lågkolhydratskost gör att de kan minska ner sina insulindoseringar till så mycket som en fjärdedel?Skolmedicinens försvar hittills: ”Ja men varför ska du som diabetiker behöva äta annorlunda mot alla andra? klart man måste unna sig.”
*suck*
Många liknande frågeställningar som den om ägg handlar om okunskap. Därför är det bra att ställa motfrågan varför? Få dom att ifrågasätta själva var de fått sin fakta ifrån och vet de om den är sann eller inte?!
Återigen, det är så kul att prata inför en målgrupp som inte är så vana vid att man pratar näring, matsmältning och enzymer. Jag hoppas verkligen att de har lärt sig något och att de uppskattade de här två dagarna, vilket jag iofs tror att de gjorde.
dom lär sig!
