Hope to the bargainprice of 300 kronor

Det här mailet trillade ner i min inkorg igår kväll:
”Jag har själv haft cancer och känner precis som du att det är förebyggandet som vi måste bli bra på.
Jag jobbar nu alternativt och det skulle vara kul att inleda ett samarbete.
Hör av dig om det känns intressant. /X”
Jag ville gärna veta mera om vad personen menade med samarbete?
Fick då svaret att jag skulle kolla in på ett webinarie från USA med en medföljande länk där X även skriver:
”jag jobbar med läkare o forskare i USA om senaste forskning som gäller just förebyggande. Inga mediciner utan helt kroppseget”.
Låter ju helt fantastiskt! Jag gick såklart in på länken och överskriften var ASEA. ASEA är alltså ett saltvatten fyllt med Redox-Signalmolekyler (?) som vara: ”vitala för alla cellers hälsa” citat ASEAs hemsida. Du kan även läsa på hemsidan: ”ASEA är världens enda källa för förnyelse av Redox-signalmolekyler”. Tänk att ett vatten kan rädda hela världen!
Hur som helst, person X fortsätter att hålla en god ton, ”kul att du hört talas om det”, trots att jag vid det här laget gjort klart att jag inte tror på ASEA som produkt eftersom jag (samt tre av mina kollegor) redan provat och inte märkt någon effekt trots lovord om ökad energi bland annat.
Då kom nästa mail:
Hoppas att du vet att du måste öka dosen. Upp till en halv flaska om dagen om du har cancer…”
För 300 kronor litern, en flaska innehåller en liter, så är det klart att jag måste dricka en flaska om dagen av detta fantastiska världsfrälsande vatten. Vid det här laget så var jag ganska upprörd, jag tänkte, jag ger mig inte och fortsatte att fråga vilket slags samarbete hon ville ha och fick svaret:

”Är du medlem i ASEA? 

Med samarbete menar jag att hjälpas åt att utbilda andra om att det finns alternativa vägar för att slippa cancer. 
Vad jobbar du själv med?
Svarade:

Nej, är absolut inte medlem i ASEA.
På vilket sätt? Vill gärna prata och föreläsa om alternativa vägar till läkning men att göra det under Aseas namn känns inte rätt alls då produkten inte tilltalar mig ett dugg.

Jag jobbar på XXX som Marknadskommunikatör,  är utbildad hälso- och kostrådgivare, massör, instruktör bland annat.
Varför det är väsentligt förstår jag inte riktigt?

Återigen, hur ska vi hjälpas åt att sprida kunskapen menar du?”‘

Då svarade X med att jag tydligen inte fått ”rätt” information om ASEA och jag fick frågan om jag ville utbilda mig om ASEA. Jag bad X att informera mig, ifall det var något jag missat (vid det här laget ville jag bara veta vad X var ute efter)... Fick tillbaka att det var bättre att vi pratade över telefon, men det viktigaste ändå var att:

Dosen av ASEA måste definitivt ökas om du har cancer och vill få hjälp!”

Så, inte nog med att jag fått en cancerdiagnos, håller 100%-ig koll på kosten, äter mina kosttillskott, jobbar med meditationer och affirmationer och visualiserar. Läser på om komplementär och alternativ medicin i varenda bok som finns tillgänglig om alternativ cancervård, läser studier och artiklar och försöker hitta min egen väg i mitt tillfrisknande.

Inte nog att jag har cancer

”Tänk om man hade fattat det från början!”

Hela tiden fanns ju svaret framför ögonen på mig: ASEA! Jag hade bara missat att man måste dricka en HEL flaska om dagen och inte de rekommenderade 60 ml 2 gånger om dagen. Om jag bara lägger 8000 kronor på detta ASEA-vatten, ja för det är såklart lite billigare om man köper det i storpack, så kommer jag äntligen att känna effekten av dessa ”Reflux-moxa-komet-molekyler”.

Vet ni, jag är all-for kosttillskott. Rena kosttillskott som det finns rena fakta om. Jag är öppen för det mesta inom alternativa vägar till hälsa och friskhet. Jag tror på ett holistiskt synsätt på kropp och hälsa.

Jag har förståelse och full respekt för att vissa saker har effekt på vissa personer och andra saker inte. Jag ser placebo som något positivt, om vi kan få kroppen att reagera så ”starkt” utan att stoppa i oss kemikalier eller andra preparat som ger oss biverkningar så är väl det helt fantastiskt!

Om jag, inte hade varit så pass påläst som jag faktiskt är. Om jag, inte hade varit så säker på den där känslan i magen som säger åt mig att jag är på rätt väg. Om jag, inte hade haft stödet som jag har i min man, min näringsterapeut, min läkare i Tyskland med flera. DÅ, men först då, kanske jag inte hade sett ditt mail som humbug, jag hade inte insett att du ville sälja in en produkt (som du, X säkert tror stenhårt på) utan sett ditt mail som en klart lysande lampa av hopp och räddningen från allt det tunga och jobbiga.

Det är personer som du, X, som tar energi, tid och framförallt personer som du som utger sig för att vilja hjälpa andra människor som är farliga. Att du själv säger att du jobbar som någon slags terapeut inom branschen men att du inte ens kan tänka så långt att ditt mail och ditt uttalande i mailet är så totalt opassande är fruktansvärt. Skäms på dig! Du vet ingenting om mig mer än vad du har läst i min blogg

Det är personer som du X som förstör för hela komplementärmedicin-branschen med dina mail. Trovärdigheten för alternativmedicin-branschen och produkterna inom alternativmedicinen för redan en hård kamp för att öka upp sin trovärdighet och det finns otroligt många underbara, drivna människor som jobbar stenhårt med att göra studier, forska och föra kampen för att öka upp kunskapen om behandlingar, produkter och det holistiska synsättet på kroppen och hälsa.

Om du använder ASEA och tycker det är världens bästa produkt, by all means, kör på! Jag tycker dock att det är vedervärdigt att en representant från ASEA uttalar sig på det här sättet via mail utan att ens veta vem som sitter på andra sidan, utan att vet hur det mottas av människan på andra sidan. En människa som denna ”utbildade terapeut” inte vet ett jota om förutom det denne har läst i en blogg. Att erbjuda ”hopp” till vrakpriset av 300 kronor om dagen, utan att veta vilken situation jag är i… nog sagt.

*Vill du läsa vad Kostdoktorn och Dagens Medicin skriver om ASEA kan du läsa det här och här (klicka på texten)

 

**Om någon har förfrågningar om seriösa samarbeten eller föreläsning så är du välkommen att maila mig på kanjagkandu(at)gmail.com

Fuck cancer? Fuck Sugar!!!

Vi är inne i oktober månad, den rosa månaden.  Den månaden då vi alla ska uppmärksamma just bröstcancer och titta på cancergalan, skänka en slant o gråta en skvätt.

Jag blir uppriktigt och heligt förbannad på hela grejen. Rosa bandet har blivit ett PR-jippo för företag och du som konsument köper glatt allt rosa, allt ifrån Alcro färg till Geishachoklad.

Det som gjorde att jag ville skriva det här inlägget var det senaste som florerar på instagram: Bullogram. En så fruktansvärd och osmaklig ”rosa-bandet”-pryl så jag blir bokstavligen illamående.
”Här, skicka rosa bullar till dina nära och kära. Fulla av socker och processat skit så ska du verkligen uppmärksamma bröstcancer”.
Att deras ”ambassadörer” är bloggare som hävdar att de skriver om ”hälsa” gör mig ännu mera upprörd.

Skrev ett inlägg när jag precis fått min diagnos (läs det om du klickar här) om vilken kost som sjukvården rekommenderar när man får cancer.

Fakta: Cancer lever av socker!

Hela det här:
”forskningen behöver mer pengar…
Pengar till mer broshyrer, reklamkampanjer och galor? Eller?
Endast 5-8 % av all form av cancer är genetisk. Resten är livstilsbetingad. Man vet (!) att bröstcancer beror till största delen på östrogendominans, men ändå så får kvinnor extra östrogen utskrivet så fort de kommer in i klimakteriet, unga kvinnor matas med hormoner och p-piller från unga tonåren och progesteron är inget man pratar om. Över 75% av kvinnor som får bröstcancer är 50+!

Man vet att vi inte ska äta socker, processad mat, vi ska inte röka, snusa, använda kemikalier, inte äta bisfenol, inte äta det där svartbruna spadet som är kvar efter stekningen i stekpannan, vi ska inte bo i mögelhus, vi ska inte stressa, vi borde få i oss mer näring genom ekologisk mat, äta mer grönsaker, minska ner köttkonsumtionen och dricka mer renat vatten…

Vad är det mer som ska forskas fram?
Istället för att hitta en medicin mot något som inte behöver finnas, är det inte bättre att skapa preventiva åtgärder för att se till att cancer inte bildas/ uppkommer? Sänk priset på bra ekologisk mat, utbilda barnen i skolan att pasta inte är en basvara, berätta för och lägg resurser på att berätta och hjälpa cancerpatienter när de får sin diagnos att slipa till kosten och få i sig rätt näring när det är som viktigast.
Det finns en miljon andra saker att lägga pengar på än att ösa in pengar i en organisation som till exempel Rosa bandet.

Felet är inte att vi inte känner på våra bröst tillräckligt, felet är att vi ens utsätts för risken att hitta något som inte ska vara där. Grundläggande, epigenetik eller vad man nu vill kalla det är: Du kan påverka din kropp och din hälsa med varje val du gör, varje dag!
Även när det gäller cancer. Cancer är ingenting som exploderar i din kropp, det är en mutering av en cell som gör att celldöden inte sker. Simple, inget som behöver forskas på där heller. Hur ska man då bota en mutation?

Skolmedicinen svar är att kasta in en handgranat (cellgift) och hoppas att rätt (eller rättare sagt de felaktiga-) cellerna dör. När du får cellgifter så förgiftar du hela din kropp, alla celler blir sjuka och dör.
Exempel: för mig med lymfom så är chansen att bli frisk (med frisk menar man då en period på 5 år som man får vara cancerfri/tumörfri- inte att man är botad) med cellgifter någonstans runt 75%. Det är ju bra odds ändå.
Sen fortsätter man att läsa: Cellgifterna som man får som ”standard” vid lymfom ORSAKAR så mycket skada att till exempel risken att få bröstcancer inom loppet av 5 år är 25%. Efter 5 år så ökar procenten 1 % / år. Vilket innebär att jag har då 30% ökad risk  att få bröstcancer inom 10 år efter min cellgiftsbehandling. Det är bara en av de extrema biverkningarna. Något att se fram emot när man varit lymfomfri i 5 år.
Cancern? Ja den får man liksom ”hoppas” att den svarar på cellgifterna, annars får man byta sort och hoppas på den.
Det finns ju andra vägar att gå men svaret är inte rosa bullar eller att trycka in pengar i en forskning som går i konkurs om man faktiskt blir frisk.

Är det verkligen så att vi ska plocka bort allt ansvar från oss själva när vi blir sjuka, oavsett sjukdom, och lägga allt ansvar på läkare och sjukhus? Eller finns det mer att göra?
Det finns så otroligt många överlevare där ute, både med cellgifter och utan. Läs deras historier och bli inspirerad men fråga gärna en överlevare vad de behövde allra mest när de var som sjukast, eller vad de skulle behöva nu. Det är faan inte rosa bullar från Bullogram.

image

In your face, cancer!

Idag är en dag som jag gått och bävat för länge, typ sedan läkarkallelsen kom i brevlådan för en månad sedan. För det var liksom nu som det gällde, om mitt mål att få cancern stabil genom min alternativa behandlingsväg skulle visa sig vara orealistisk eller om min magkänsla hade rätt.

Kände mig ovanligt lugn när vi åkte in till läkaren idag, inte alls som sista 5 gångerna jag åkt in till hematototalalalogen (det blir lite roligare om man kallar det så, jag lovar). När vi kom in hos läkaren så öppnade han munnen och sa de orden som jag önskat så hårt att höra:

”Ja, senaste röntgen visar att din lymfom är stabil. Det är ingen tillväxt sedan din första PET-röntgen i februari”

Jag kände att färgen kom i ansiktet och tårarna i ögonen, tittade på Lennie som såg ut som jag kände mig och brast ut i ett leende. Så jävla skönt, jag kan andas igen.

Happy me

Det innebär att det jag har gjort sista månaderna, mitt mentala arbete, ändringen på kost, kosttillskott, magnetmattor, meditationer och Tysklandsresor och behandlingar och allt annat faktiskt gett resultat. Jag är på rätt väg och jag gör rätt för min kropp och mitt liv just nu, jag är inte klar än, inte frisk än men en bra bit på vägen och framförallt med en stabil grund genom de metoder som jag önskar och väljer.

Idag är en dag då jag har firat, gråtit av lycka, ringt till min familj och berättat dom goda nyheterna, kramat Lennie en miljon gånger, tittat på molnen och verkligen sett hur vackra dom är och framförallt en dag då jag känt sån enorm t a c k s a m h e t, för allt.

När jag sen sitter hos världens bästa frissor och blir världssnygg i håret så fick jag för mig att bläddra i en tidning under tiden färgen satt i. Slog upp tidningen på måfå mitt i och fick det här uppslaget framför mig:

Första uppslaget

Jag väljer att se det som ett tecken. Tack kroppen för allt fantastiska jobb du gjort för min skull sista månaderna! Jag kommer aldrig tvivla på mig själv igen, aldrig!

What are you eating?

Efter min cancerdiagnos så är nog den vanligaste frågan (konstigt nog) ”vad äter du nu då?”

Det här med maten och kosten har ju följt mig hela livet som ett mysterium: Vad ska man egentligen äta? Att plocka bort är ju enkelt, vi VET JU att vi inte ska äta socker, vetemjöl, gluten, processad mat, för mycket kött, icke-ekologiska grönsaker, omega 6, laktos, fruktos… ja ni vet. Beroende på vilken slags ”diet” man valt att identifiera sig med så är det olika bud.

  • Lchf: Frukta kolhydraterna!
  • Lågkalori: Frukta Fettet!
  • Raw: Frukta temperaturer över 42 grader

och så vidare…

 

Säger inte att någon av ”dieterna” är fel eller har fel i sak men om man läst så mycket som jag har i rätt många år om kost och vad man bör äta och inte äta så måste man tillslut landa i något som passar en själv. Jag har hittat min balans som självklart är just min balans och som fungerar bra för min kropp och den obalans som jag har i kroppen just nu.

Om två år så kanske jag inte äter på samma sätt, det beror helt på hur min situation ser ut då.

Det närmaste den kosten som jag äter just nu är såkallad IFD-kost (Inflammation Free Diet). Eftersom Lymfom är en högt inflammatorisk sjukdom så är mitt fokus att se till att kroppen får så mycket näring och basande mat som den kan få i sig. Sanna Ehdin har skrivit bra om IFD, en generell sammanfattning som du kan läsa här.

Just nu kör jag någon slags super-version av IFD som innebär att basen består av gröna stora sallader, grönsakssmoothies och juicer. Här kan du läsa mer utförligt om vilken mat som är rekommenderad för en IFD- kost. Basen är gröna grönsaker, det blir inte roligare än så. I början så kämpade jag med att äta så mycket grönsaker, av den enkla anledningen att jag är en ”kött o fett”- tjej som alltid gillat tung varm mat för att kunna känna mig mätt.

Det är häftigt hur kroppen anpassar sig och hur man förändrar sin smakupplevelse ju mer ”nyttig mat” man äter. Idag uppskattar jag helt andra saker mot vad som vad höjdpunkten för några månader sedan. Äter mestadels veganskt idag (jisses, det trodde jag aldrig) men det passar mig just nu, i den situation som jag är i.

Hitta din balans, hitta vad du behöver äta för att må bra, då pratar jag inte om den momentana kicken som snabbmat eller andra stimulantia kan ge, utan om att må bra: hålla dig mätt, pigg, sova bra, smärtfri med mera.

Already known knowledge

När jag fick alla pedagogiska broschyrer i samband med all information om min cancer så handlade en av dem om mat, spännande tänkte jag, vad kan svenska läkarkåren komma med i form av matrekommendationer?

”Ät enligt tallriksmodellen”

”Är du hungrig eller behöver gå upp i vikt, lägg till mera ris, potatis, pasta…”

”Om du behöver gå upp i vikt så kan du dricka sockrad saft till maten vilket höjer kaloriintaget under dagen”

*suck*

Det ÄR fakta att cancerceller lever på socker och inte klarar av att leva i en syrerik miljö, ej heller i en basisk miljö och dessutom spyr ut mjölksyra som en biprodukt av sitt glukosknaprande som försurar och dödar omkringliggande vävnad vilket gör det lättare för tumören att sprida sig. Det konstaterades redan för 80 år sedan av nobelpristagaren Otto Warburg. Så varför i hela fridens namn fortsätter sjukvården att propsa på att cancerpatienter ska äta ris som basföda och dricka sockrad saft?

Någonstans i resonemanget borde väl någon tänka till? Okej kosten är inte orsak nummer 1, men kosten är absolut en av orsakerna. Om man som jag då har drabbats av cancer om man vet att cancer lever på glukos m.m., borde det inte vara en idé för att hindra tillväxt och spridning att se till att jag äter så lite kolhydrater som möjligt?

Dessutom att minimera frisläppandet av insulin, som är en av de viktigaste tillväxthormonerna, om man har cancer?

Tillväxt- tumör- metastaser?

Ser ni ”the connection”?

Det finns en hel del forskning inom det här området så det är intet nytt. För ca 1 år sedan gjorde CBN ett repotage om det här fenomenet som är mycket bra och förklarar på ett enkelt sätt vad det handlar om, kika in det här:

http://www.youtube.com/watch?v=3vYxOztmmfM

Om du vill läsa mer om det så finns lite länkar här, här och här som du kan plöja igenom.

Det finns mycket mera, studier, vittnesmål från cancerpatienter och mycket mer vilket borde intressera den svenska läkarvården mera än att lämpa en broschyr i knät på patienter som är livrädda och griper efter halmstrån. Till och med jag, med all min kunskap om kost och mat, hade ett svagt ögonblick då jag tänkte ”man kanske ska äta såhär…”

Man är förvirrad, rädd och i chock, då borde man få all information som finns att tillgå gällande något av det viktigaste, nämligen maten vi stoppar i som ska är byggstenarna som ska göra oss friska!

Nu ska jag göra min mat som består av vildfångad lax, ekologiska grönsaker och en rejäl sked med kokosolja!

Love for my body

Är man sjuk så ska man ge kroppen de bästa och jag är så tacksam att jag har stödet runt omkring mig i form av all kunskap om kost och näring så att jag kan ge min kropp det bästa.

Jag kan ärligt säga att jag går runt och är mätt konstant. Det är mycket som ska i, tuggas, sväljas, blandas, josas, mosas, kokas, hackas, skivas, droppas, mixas, ätas rått och tillagas. Fullt upptagen hela dagarna med att hålla koll på allt som ska ner.

Vegetariskt just nu. Väldigt olikt mig som brukar kött-ifiera den mesta maten. Favoriten just nu är, tro det eller ej, lime och broccoli, konstigt vad smaklökarna anpassar sig.

2013, The year of Education

2013 blev ett utbildningens år på många olika fronter och självklart träning, träning och träning.

 

I januari så klådde jag äntligen upp den där Kalsu och var fantastiskt stolt över mig själv. Jag gick på skidskola för första gången i mitt liv och tyckte att skidor faktiskt var ganska kul. Åkte till Sälen för första gången i mitt liv  med gänget från Crossfit Mjölby och åkte utför i en hel vecka och älskade det.

I februari och fortfarande i Sälen så hälsade jag på Joel på Crossfit Sälen och tog PR i thrusters. Jag drog igång en whole30 med ren paleokost med ett härligt gäng i boxen det var något av det roligaste och mest lyckade jag gjort i min kostrådgivarkarriär, vilka resultat!

Mars var genomgående sockerfritt och med stort fokus på kosten med tanke på den rådande utmaningen. Jag var på Blogger Boot Camp (som för övrigt precis öppnat anmälan till årets BBC) och älskade varje sekund av det. Lekte i boxen med Lisa och avslutade kostutmaningen med min Paleogrupp.

April så gick jag på Eddie Izzard och lärde mig en läxa som heter duga. Jag gick grund och instruktörsutbildning för Kettlebells i Norrtälje med Peaklife, grymt bra! Jag och Lisa gick Ruffie workshopen uppe i Stockholm i dagarna två, även det grymt kul. Kollade upp mina egna resultat efter Paleoutmaningen. Blev överraskad av Lennie med en start till Tough Viking…

I maj var det lite lugnare… njöt av våren och tränade på. Höll i Ruffiepass med lite brandmän. Åkte till Crossfit Regionals nere i Danmark och jobbade som funktionär, had the time of my life men shit vad man fick slita!

Juni så åkte jag och min kickbike på nya äventyr och jag köpte en ny cykel, Bönan. Sen bar det iväg till Stockholm och Crossfit Level 1 utbildningen och bara några dagar efteråt gick jag Crossfit coach prep course, sååå givande!

I juli så åkte vi till USA, mitt livs resa! Vi åt, vi kollade på Crossfit Games i dagarna tre och besökte Universal Studios.

I augusti hade jag semester och gick Basic Athletic Trainer utbildningen hos Crossfit Nordic, riktigt bra! Jag och Lisa sprang Mjölby 5:an efter min dunderförkylning… gick bra trots allt.

I september så sprang jag Tough Viking. Jag testade även på Casalls HIIT träning och älskade det! Jag tog en elektronisk paus och spenderade 4 dygn ute i skogen med min man. Jag blev lätt ilsken på Naturdiet.

I oktober så fullföljde jag min dröm och anmälde mig till en PT utbildning i Eleikos regi. Jag sprang Broloppet i Motala och jag var på Nordic Showdown i Stockholm.

I november så var jag och Lisa på Girl Camp på Crossfit Helsingborg och slog PR på Pr med hjälp av de bästa. Jag gick även en lyftarutbildning med Ulf Stillman, så otroligt värt pengarna och återigen PR på PR.

December är lite av en gråzon än så länge som jag kommer att berätta om lite längre fram…

När jag tittar tillbaka på mitt år 2013 så blir jag helt blown away av allt fantastiskt som jag får vara med om, som jag får lära mig och uppleva. Nyår är, som jag säkert skriver om varje år, min favorit av alla högtider. En möjlighet att vända blad och göra något nytt, ändra fokus eller ta fokus på något som man verkligen vill eller önskar för att se till att det uppfylls.

Jag fick ett superbra tips i en pod som jag lyssnade på häromdagen (kommer inte ihåg vilken tyvärr).

  • Köp eller tillverka en fin burk som du har ståendes på en synlig plats i ditt hem
  • Bredvid burken så har du ett litet block och en penna
  • Varje gång det händer något kul, fint, något som du blir riktigt glad av eller liknande så skriver du datum och en mening eller två som gör att du kommer ihåg det som hänt och lägger det i burken.
  • På nyårsafton 2014/2015 så tar du fram burken och läser allt fint som hänt under året.

Exempelvis: ”Idag fick jag en ros av min man och han hade dukat fram frukost när jag vaknade, bara för att”

Ett himla fint och bra sätt att komma ihåg dom ”små” sakerna som händer varje dag och för att de ska kunna ge glädje flera gånger.